Åtskilliga utmaningar behöver tacklas i den blott nio år gamla självständiga staten Kosovo. Utöver arbetet för att stärka den unga demokratin, minska korruptionen och få landet att närma sig EU behövs insatser för att stärka jämställdheten. Bland annat är en mer könsneutral föräldraledighet en stor fråga.
På Zahir Pajaziti-torget samlas Pristinaborna för att umgås och njuta av det klara, kalla vintervädret. Barnen följer med – vissa med en slickepinne inköpt av mamma och pappa i en lokal kiosk, andra rattandes hyrda elektriska leksaksfyrhjulingar modell mini-Jeep eller Barbiebil.
Från toppen av ett höghus testas ett sorts kosovoalbanskt flyglarm av ”Hesa Fredrik”-typ, och en liten pojke härmar glatt lätet – ”uuuiiiiih-uuuiiiiih! Det är bara knappt 18 år sedan Kosovokriget slutade, som de vuxna förstås minns väl men som barnen bara avhandlar genom lek eller genom att lyssna på de äldres berättelser.
– Det är egentligen framför allt barn som föddes efter självständigheten som ser Kosovos flagga som sin favorit, säger Pristinabon Levend Bicaku. Att bygga en nation måste odlas från hemmet, från skolan och genom att följa vissa övergripande värden.
Nu, 2017, njuter dock Kosovoborna av freden, även om landet ännu bara har erkänts av lite mer än hälften av världens stater, bland dem dock viktiga USA. Följaktligen värderas amerikansk kultur högt här – i närheten rostar till exempel en man kastanjer på Bulevardi Xhorxh Bush, efter den amerikanske presidenten Bush Jr. Och lite längre bort löper Bulevardi Bill Klinton, efter den president som genom sin bombningskampanj anses ha satt stopp för kriget 1999 och på sikt tillförsäkrat Kosovoborna självständighet från Serbien.
Därmed har Kosovo, till tydlig skillnad från exempelvis Serbien, allt tydligare kommit att vända sig bort från Ryssland och mot EU och USA.
– Kosovo och Albanien borde vara de enda länder på Balkan som inte bryr sig ett jäkla dugg om Ryssland, säger Levend Bicaku. Clintonadministrationens försök att rädda människoliv under kriget har gett USA gott rykte för de kommande 500 åren!
Levend Bicaku är sedan 2003 koordinator för svenska Palmecentret i Kosovo. Organisationen befinner sig för närvarande, 2017, på sitt andra år av det nuvarande samarbetsprogrammet i Kosovo, som löper till 2020. Bland de olika socioekonomiska frågor de arbetar med i landet står framför allt demokrati- och rättighetsfrågor i fokus.
– Vi arbetar mycket med genusfrågor, att se till att kvinnor är representerade på olika positioner, att ta upp kvinnors rättigheter och att se till att kvinnor är del i beslutsfattandeprocesser, inklusive fackförbundsstyrelser. Och det är en rejäl utmaning.
Jämställdheten ska utgå redan från familjerna, menar Levend Bicaku, varför även familjelagstiftningen behöver utvecklas i Kosovo.
– Vi försöker få till en föräldraskapslag riktad till båda föräldrar, för att erbjuda lika möjligheter för båda att kunna använda sina rättigheter som partners. För i slutänden är vi ett 50-50-samhälle, av män och kvinnor.
Saker och ting är dock redan på gång i Kosovo. Redan har några lokalfullmäktige antagit genusmedvetna budgetar, även om processerna behöver utvecklas och kommuniceras ytterligare.
– För inte så länge sedan ansågs kvinnor vara de som skulle ta hand om hushållet, föda upp barnen, de som framför allt skulle ägna sig åt familjen. Deras roller har varit begränsade. Men det finns ett tydligt åtagande från olika institutioner för att förbättra situationen.
Det kanske viktigaste exemplet menar Levend Bicaku utgjordes av att Kosovo mellan 2011 och 2016 var ett av de första länderna i området att ha en kvinna, Atifete Jahjaga, som president. Hon torde ha gett stor effekt inte minst som inspirationskälla för unga kvinnor i Kosovo.
En av Palmecentrets lokala partnerorganisationer heter Democracy for Development. Vi möter deras fundraising- och genusspecialist Ajete Kërqeli i centrala Pristina.
– Vi fokuserar på föräldraledighet, eftersom lagen i Kosovo för närvarande ger rätt till föräldraledighet åt kvinnor medan fäder endast har rätt till tre dagar.
Kvinnor i Kosovo kan å sin sida vara hemma med barn i upp till ett år, varav sex månader med god ersättning, tre månader med 25 procents ersättning och tre månader utan ersättning, menar Ajete Kërqeli. Detta gör förstås att nyblivna pappor i landet inte får möjlighet att umgås så mycket med sina barn, men också att kvinnor inte kan överföra dagar till sina makar och jobba ett tag efter barnafödsel.
– 2015 gjorde vi en undersökning för att se passivitetsgraden hos kvinnor på arbetsmarknaden, säger Ajete Kërqeli. Och det vi fann var att 79 procent av kvinnorna i Kosovo inte ens var aktiva på arbetsmarknaden, det vill säga de letar inte ens efter jobb.
Om den intervjuade kvinnan planerar barn inom en nära framtid – ja, då förlorar de automatiskt chansen till jobbet.
Av de 21 procent som var aktiva på arbetsmarknaden var dessutom enligt Democracy for Developments undersökning endast 13 procentenheter anställda, det vill säga de kosovoalbanska kvinnorna verkar fram tills nu väldigt tydligt ha hänvisats bort från arbetsmarknaden och i stället till hemmet. Männen har hänvisats i rakt motsatt riktning, och båda könen har begränsats i sina roller.
– Och om en arbetsgivare skulle veta att både män och kvinnor som ansöker om ett jobb kunde gå på föräldraledighet skulle de inte diskriminera jobbsökande kvinnor. För här hör vi om fall med arbetsgivare som frågar om graviditetstest och om kvinnorna ska skaffa barn eller inte.
Om den intervjuade kvinnan planerar barn inom en nära framtid – ja, då förlorar de automatiskt chansen till jobbet.
– Men även om jämställdhetslagstiftningen i Kosovo ännu inte har sett till att ge fadern rätt att dela föräldraledigheten med modern är det ändå en framgång att de nu på vissa ställen har börjat kalla den för ”föräldraledighet”, eftersom den annars hittills hetat ”mammaledighet”.
På albanska blir också ordet för ”ledighet” synonymt med ”semester”, vilket leder till betydande sidoeffekter av hur hemmavistelsen med barn uppfattas hos omgivningen.
– Det är ju allt annat än semester! påpekar Ajete Kërqeli med ett skratt.
Viktiga ändringar av såväl namn som innehåll i Kosovos föräldraledighetslagstiftning behöver därför genomföras, anser Democracy for Development, även om Kërqeli lägger till att sådana ändringar ändå inte skulle vara tillräckliga.
– Parallellt med detta undersöker vi attityderna hos befolkningen. För även om vi skulle ha den perfekta lagen, med möjlighet att dela föräldraledigheten mellan båda föräldrarna, är det den allmänna uppfattningen hos folk att det är mammans uppgift att ta hand om barnet.
Pappans uppgift är i stället att vara den klassiska ”machomannen”, och ta hand om allt utanför hushållet, menar den psykologutbildade Ajete Kërqeli. Det är då viktigt att poängtera att detta långtifrån alltid är någon njutbar situation för mannen heller.
– Vi vet från studier att ju mer mannen är inblandad i barnets liv från unga år, desto mindre är risken för fäderna att utveckla mentala hälsoproblem. Fäder som inte är inblandade i barnens liv är mindre uttrycksfulla och håller mer saker inombords, vilket leder till depression hos dem.
Samtidigt som kvinnor i större utsträckning drabbas av depression överlag kan männens psykiska problem i vissa fall ta sig allvarligare uttryck. Ajete Kërqeli påminner till exempel om att fler män än kvinnor begår självmord varje år.
När man befinner sig på ölcaféet på Pristinas busstation blir könsuppdelningen tydlig. Över kaffe eller pilsner, cigaretter och tipsbongar engagerar sig de kosovoalbanska männen lidelsefullt i La Liga-matchen på caféets tv-apparat, på samma sätt som är kutym på så många andra håll i världen. Männen hänvisade till sitt, kvinnor och barn till sitt. Även om – vilket ska tilläggas – situationen långsamt håller på att förändras.
Och som Levend Bicaku på Palmecentret i Pristina säger om deras verksamhet i Kosovo:
– En sak måste förstås när det gäller att bygga demokrati – det är inte en sprintsport. Man gör det inte på fem minuter, på fem kilometer. Det är ett långsiktigt åtagande.
Palmecentret
Tillsammans med 27 medlemsorganisationer bedriver Palmecentret cirka 220 utvecklingsprojekt i 30 länder, däribland Kosovo.
En viktig målgrupp för arbetet är kvinnor, att stärka kvinnors rättigheter i hemmet och på arbetsmarknaden i ett flertal länder. Några exempel från Kosovo är stödet till samarbetsorganisationen Kosova Democratic Institutes (KDI) projekt ”Women for Voting Rights” som främjar ett jämlikt kvinnligt deltagande i val och andra demokratiska processer.
Andra arbetsfrågor är exempelvis att jobba för ett brett medborgerligt deltagande i politiken, att integrera olika minoriteter (i Kosovo är exempelvis serberna en viktig minoritet) samt att bekämpa korruption och arbetslöshet, framför allt bland unga.
Palmecentret är den svenska arbetarrörelsens samarbetsorganisation för internationell verksamhet och opinionsbildning. Bildades 1992 av KF, LO och Socialdemokraterna, ska arbeta i Olof Palmes anda för demokrati, mänskliga rättigheter och fred.
Kosovo
Yta: 10 908 km2 (Sverige: 528 447 km²)
Befolkning: 1,9 miljoner (Sverige: 10,0 miljoner)
Huvudstad: Pristina (205 000 invånare)
Kosovo förklarade sig självständigt den 17 februari 2008, och har erkänts av över hälften av FNs medlemsstater. Dessförinnan var landet en autonom provins i Serbien och, innan dess, en provins i den serbiska delrepubliken i Jugoslavien.
Området där Kosovo ligger anses ha varit befolkat i uppåt 10 000 år. Runt 160 f Kr erövrades området av romarna och blev sedan först en del av provinsen Illyrien, sedan Moesia Superior. Framåt medeltiden blev emellertid området alltmer integrerat med de omgivande slaviska kulturerna. Under nästan 500 år, mellan 1455 och 1912, var Kosovo en del av det ottomanska imperiet, och landet är än i dag övervägande muslimskt.
Etniskt består befolkningen i Kosovo till största delen av kosovoalbaner, med nära band till Albanien.
UPPDRAGSGIVARE
Aktuellt i Politiken
LÄNK
DATUM
2017/02/03
- Category Arbetsliv & Sociala frågor, Europa